Det där som aldrig blir av
Jag gör det åt er!
Ni vet: gallrar bort de bilder som inte behöver sparas, redigerar (no more filter), gör ett webgalleri, OCH, riktiga fotoprodukter, som kommer att gå i arv i flera generationer framåt. Vilken lättnad va? Kommer ni på något mer jag kan göra åt er så säg bara till. Kanske sous-vida torsk eller slå en egen bea? Sånt är jag bra på.
Fotografen
Kortversion:
Eva.
Litelängreversion:
Jag drar alltid ut på beslut (även om det bara gäller valet mellan Skogaholmslimpa och Pågens), är dalkulla, vill gärna tro att jag fortfarande kan hoppa höjdhopp trots att jag inte testat sedan 3:an. Jag växte upp bland yuccapalmer och porslinshundar på 70/80-talet och är en av de som minns hur axelvaddarna liksom kanade bakåt och till slut satt på skuldrorna. När det enda sättet att få se bilderna var att köpa en fotopåse på macken i Karlbo och skicka in rullen till Lofoto. Resultatet? Hälften var suddiga och alla hade röda ögon. Jag äter ganska ofta kladdkaka till lunch och skulle helst äta chips till middag.
Fler livsavgörande händelser
Murklan
Oklart varför jag sitter på altanen med en gigantisk murkla i nävarna. Ännu mer oklart att det fortfarande, 40 år senare sitter likadana vindskydd uppe.
Kaninen
Det är precis sådana här bilder ni inte kommer att få från mig. Folkdräkt, ja gärna (men den kommer att bli skitig). Posering med huvudet på sned och minikanin, nej.
Luggen
Den obligatoriska lekisbilden (fd förskoleklass). Ser att mamma klippt luggen och att hon försökt forma håret i någon slags bob. Tack mamma. OBS! Glasögonen finns kvar. Typiskt 70-talsmammor att spara på allt.
Skryt
Testimonials
