Hur går fotograferingen till?

Det beror lite på vilka ni är. Har ni barn som helst vill springa hela tiden? Ja, då gör vi det. Har ni ett barn som behöver stå och titta på mig i tio minuter innan jag blir godkänd? Då väntar vi, eller gör något annat så länge. Det finns ingen spikad plan som måste följas till varje pris.

Jag kommer såklart hjälpa er lite på traven, så att ni slipper fundera på vad ni ska göra. Men ni behöver inte kunna posera eller vara “bra” på att bli fotade. Vem är ens det?

Och blir någon sur, trött eller vägrar vara med en stund så är det inte hela världen. Vi hittar på något annat så länge. Allt vad uppfostran heter får ni ta sedan, här lever vi!

Sen finns det ju alltid ett par “men”:

- Vi är inte vana att bli fotograferade

Stämmer helt med 99% av de som bokar. Familjefotograferingen ska enbart vara kul och inget tvång. Var inte oroliga om det blir lite stök och att barnen inte “lyder”. Det är då det blir som bäst, när de får vara fria och sig själva. Ni behöver bara hänga med och titta på spektaklet när en galen fotograf hittar på lekar as we go along.

- Vi har större barn som protesterar så fort man säger ”får jag mobilen”.

Tonåringar kan vara sura, skeptiska och tycka att hela idén med familjefotografering är det töntigaste ni hittat på på länge. Det brukar gå över. Och vet ni, ibland blir de riktigt mysiga för en stund och då är jag där, så ni kan minnas ögonblicket. Jag har mina trix liksom, om vi säger så. Ett av dem är att jag inte är deras förälder.

- Vi har mindre barn som vi får bära runt på, än så länge.

Softa medan ni kan, säger jag bara 😅. Är famnen den enda rimliga platsen just den dagen så är det där vi börjar. Sen får vi se vad som händer. Det fina med små barn är ju att de sällan bryr sig särskilt mycket om vad jag hade planerat ändå.