Orolig inför familjefotograferingen? Så här kan det gå.

Vettig fråga att ställa sig. Men, jag lovar. Det kommer att gå bra. Jag har varit med om alla sinnesstämningar och det ordnar sig alltid. Alltså alltid. Vi är ju olika, visst? Vissa barn (och vuxna) vill känna in och ta det lugnt, andra vill ha fullt ös från början. Så ska det vara, så ni kan släppa tankarna om hur just er familj kommer att “bete sig”. Jag känner av innan vi startar, vill påstå att det är min starkaste sida faktiskt.

Någon kanske har haft ett sammanbrott i bilen på väg, någon kanske inte vill fotas alls, eller någon kanske aaaaldrig blir bra på bild? Det viktiga är inte själva bilderna, det viktiga är ni och er upplevelse tillsammans och er känsla efteråt. Den tar jag ansvar för.

OBS! Kläderna kanske inte kommer att vara i samma skick som innan fotograferingen. Se det som något positivt.

Barnen behöver inte vara på bra humör hela tiden

Barn är barn. Ibland är de på strålande humör och tycker att allt är skitkul. Ibland behöver de tio minuter för att fundera på om jag är en person de kan tänka sig att leka med.

Helt okej.

Vi behöver inte börja fotograferingen med att alla står på rätt plats och ler mot kameran. Vi kan ta det lugnt, låta barnen kolla in mig och stället och se vad som händer. Vissa barn är igång efter tre sekunder. Andra behöver lite mer tid.

Och blir någon sur mitt i alltihop så är det inte kört för det. Vi tar en paus, byter lek eller låter barnen göra något annat en stund. Jag förväntar mig inte att ett barn ska leverera gott humör på beställning i 45 minuter.

De behöver helt enkelt inte vara på topp hela tiden för att vi ska få bra bilder.

Du/ni som förälder behöver inte vara van att fotas

Jag vet, du som förälder brukar sedan undra lite försiktigt om det verkligen är nödvändigt att du är med på bilderna också.

Japp. Det tycker jag.

Ni behöver inte veta hur ni ska stå, vad ni ska göra med händerna eller vilken sida som är er ”bra sida”. Det där är mitt jobb.

Jag kommer att guida er när det behövs och styra upp det lite om alla plötsligt står och undrar vad sjutton som händer nu. Men jag vill också lämna plats för det som händer av sig självt. För ibland blir det betydligt bättre när vi släpper planen en stund, och låter barnen bestämma vad nästa grej ska bli. Oftast räcker det väldigt långt att ni får vara nära era barn, leka, hålla om dem, eller försöka fånga den som just bestämt sig för att dra åt andra hållet.

Och känner du dig obekväm framför kameran är du definitivt inte ensam. Det brukar släppa direkt när man får något annat att tänka på.

Det får gärna bli lite kaos

En familjefotografering behöver inte flyta på perfekt från början till slut. Det får vara lite stökigt. Någon kanske vill bli buren precis hela tiden, någon annan har plötsligt bestämt sig för att springa åt motsatt håll och ett syskon tycker att det här med familjebild är en urusel idé. Ingen fara.

Jag fotar inte bara när alla står där jag tänkt mig och gör det jag hade tänkt mig. Jag fotar allt som händer däremellan också. Barn som klättrar på sina föräldrar, syskon som busar osv.

För det är ju er som familj vi ska få på bild. Inte någon märklig version av den som bara existerar bara för att det är fotografering. Eller hur?

Och om det verkligen inte går?

Det kan faktiskt hända att barnet har en pissdag, precis som vi vuxna har ibland. Eller så kanske de dragit på sig ett febervirus under dagen på förskolan och bara däckar när vi ses och ska fota.

Då bokar vi självklart en ny fotografering utan kostnad. Inga konstigheter. Ni ska ha de bästa förutsättningarna för en härlig och rolig fotografering.

Det är min trygghetsgaranti.

Så om du sitter och funderar på hur sjutton en familjefotografering ska gå med just din familj: det kommer att gå bra. Inte för att jag räknar med att barnen ska vara på strålande humör, att alla ska göra som jag säger eller att ingen kommer få ett mindre sammanbrott.

Utan för att det inte behövs.